Välkommen till kennel Suhlegan och vår hemsida!

Här kan man surfa runt och söka information om aktuella saker som främst rör min egen kennel och aktiviteter där jag varit delaktig på ett eller annat sätt. Mycket handlar förstås om avel av bretons.

Min första hund köptes som valp i 1983 från en av de tidiga förgrundsfigurerna inom rasen i Norge, Leif Romstad (som senare tog kennelnamnet Ajaro). Raja var en speciell dam som tvingade mig att lära mig det mesta man behöver kunna som dressör och förare av en breton med stark jaktlust. Av naturliga skäl blev hon den första hörnstenen i min uppfödning. Den första kullen föddes redan 1985. Raja var en god avelstik och bröderna Suhlegan Drillo och Tarzan, Icare du Mont de Armagnac (”Pinnen”) samt den norska hunden Rocky är exempel på nu levande och duktiga hundar som för hennes blod vidare. Drillo är i övrigt den första breton som vunnit ett Norgesmästerskap ( 2008 ) i traditionell Vinnerklasse. (En breton har tidigare vunnit NM Skog)

Uppfödningen av breton under prefixet Suhlegan kom igång först i 1997 då kennelnamnet officiellt blev godkänd och registrerat. Den första hund som bar det blivande kennelnamnet föddes dock i 1990 - nämligen den sympatiska, duktiga och vackra hanhunden Suhlegan-Marco som kanske är den av mina avlidna hundar som jag saknar mest.

I år 2000 fick jag under tursamma omständigheter köpt Åforsens Tina, som sedan blev en viktig motor inte bara för min egen uppfödning - utan för hela rasens utveckling i Skandinavien. I kombination med de amerikanska superhundarna Piney Run Sam och Leahs Running Jayhawk, som båda har vunnit det amerikanska mästerskapet för breton i kategori "All Age", har hon placerat bretonen i fågelhundälskarnas finrum. Hon har varit den tik som i särklass fått störst betydning för rasens snabba framgång under de senaste 10 - 12 åren. I princip samtliga avkommor i nämnda kombinationer blev ur avelssynpunkt mer eller mindre outstanding.

Jaktlig kvalitet, hälsa och mentalitet är de viktigaste elementen i filosofin som rör bretonavel i Suhlegan-regi. Det är i tillägg ytterst viktigt att föräldradjurens kvaliteter kan återspeglas i avkommorna, att egenskaperna är reproducerbara. Starka linjer - speciellt på tiksidan - är därför alfa och omega. Valparna måste också växa upp i en optimal miljö för att kunna blomma ut som vi hoppas. De 8 - 10 första veckorna av valpens liv har stor betydelse för den fortsatta resan längs Dianas stigar.

Att hitta den ultimata kombinationen av tik och hanhund är oftast rätt svårt, och har faktiskt blivit allt svårare med tiden, kan jag tycka. Avelsbredden är - trots många importer till den norska och svenska bretonpopulationen de senaste åren - rätt smal. Förbättrad kvalitet och prestanda i rasen som helhet gör inte med automatik aveln så mycket enklare, eftersom spjutspetsarna till stor del finns inom ett fåtal linjer. Dock blir den mer utmanande, spännande och hoppfull.

Jag önskar en kombination av de amerikanska hundarnas mentala coolhet och de kontinentala bretonernas explosivitet och fysiska frenesi, och de bästa hundarna ur min uppfödning har dessa egenskaper.

Personligen ser jag inte några oöverkomliga hinder för att få tag i det som jag tycker kan tillföra min avel positiva bidrag. I praktiken har det betytt at jag lika naturligt kan sätta mig på flyget till Marseille som jag kan göra en resa till Booneville, USA för att få tag i det som jag upplever som bäst för min avel just för tillfället.

Vad gäller rasens utveckling fram till i dag vill jag påstå följande:: Den som köper sig en breton av idag får med största sannolikhet ett klart bättre ämne än vad man fått om man vred klockan 10 - 15 år tillbaka i tiden. Det gäller som tur är inte bara min egen uppfödning – snarare en generell betraktelse över rasens kvaliteter som helhet.